En konstig känsla i halsen, trötthet som heter duga och kommer nog av dålig aptit och för lite sömn. Jag har gått och väntat på ett beslut sen förra veckan, som har tröttat ut mig mentalt och när mailen plingar till fick jag inte ett rakt beslut utan det fördröjs ytterligare.
Löprundan kändes befriande, och mer underbar än vad jag hade förväntat mig. Det beslutet som aldrig kom har legat och grott alldeles för länge - löpning är fantastisk terapi.
Första kilometrarna kändes lite motiga men efter 3 km kom glädjen tillbaka, andningen hittade tillbaks och musklerna ville sträcka ut. Vilken känsla! Jag fick många blickar på mig som sprang i snö, på isgata och minusgrader - men det är ju faktiskt där jag trivs bäst.
Jag kammade hem 7, 5 km i spåret och 3*40 sek planka samt 120 situps.
Såhär långt med utmaningen har jag kommit:
Plankan: 3*40 sek (minst 2 tillfällen) - Check
Situps: 240 st av 300
Armhävningar: 90 st av 300
Promenader på 60 min: 2 st av 4 långpromenader
Dagens julklapp: Löprunda
Det är så skönt att känna att glädjen hittar tillbaka i träningen igen, jag har saknat den känslan! Det går ju i perioder (såklart) men känns extra skönt att kunna känna att man unnar sig en löprunda, istället för att man måste. Visst?
Jag vände en rastlös och jobbig känsla till en harmonisk och fin känsla innanför bröstet! Wooow - träning är verkligen bra terapi!