Soligt, blåsigt och ett par minusgrader var det när jag begav mig ut på veckans första träningsrunda i löparspåret. Benen kändes hyggligt pigga, och musiken i öronen var peppande och stärkande även idag.
Jag hade betämt mig för att köra en runda med som så många löpare slår ett slag för. Läs mer om det här. Jag vill försöka finna glädjen i benen igen, känna att man ska kunna springa lätt och ledigt och naturligtvis bli en bättre löpare.
Min runda blev 5,3 km med 4 intervaller á 30 sekunder. Intervallerna sprang jag 3:40min/ km tempo och emellan körde jag 5:40 min/km tempo.
Jag tycker passet var tungt, jobbigt och skulle kunna skriva en hel roman om hur min känsla var efter passet, frustration och irritation är de främsta känslorna. Jag är en tävlingsmänniska och har märkt att jag lägger oftast fokus på det negativa med upplevelsen trots att det positiva oftast väger upp. Jag vill ständigt utvecklas och när jag lägger ner tid och engagemang blir jag besviken när kroppen jobbar emot mig. Inte blev humöret bättre när himlen öppnade sig när jag hade 2 km kvar, och det spöregnade på mig.
Jag behöver lägga fokus på det positiva, varför är det ibland så svårt? Jag är nu i efterhand mycket glad över att jag kom ut, jag gjorde mitt bästa och sprang det snabbaste jag kunde i intervallerna. Jag mötte glada människor på vägen, jag kom hem till en glad hund och kroppen är skönt trött efter turen.
Fartlek är verkligen ett bra löppass. Jag älskar att springa det. Härligt jobbat av dig!
SvaraRaderaSvar:
SvaraRaderaMeningen med fartlek är inte att själva fartlekarna ska gå på max eller särskilt nära max. Man ska helt enkelt bara öka tempot under några partier när man springer. De ska inte vara så hårda som intervaller. När du skriver att du sprang snabbt i 30 sek och att alla ökningarna gick på samma tid så låter det mer som intervaller.
Fartlekar ska inte vara så styrda av tid eller distans utan vara mer spontana och inte gå i en bestämd fart. Det är känslan som bestämmer, det ska vara mera utav en lek.
Exempelvis kan man springa dem mellan träd eller ha lyktstolpar som riktmärker m.m.
De kan alltså variera både i längd och tid under samma löppass och det är därför många klämmer in dem i längre pass. De brukar nämligen bli lite extra tryck i benen av att klämma in några fartlekar.
Meningen är inte att man ska så trött och slut som av intervaller som är mkt hårdare och du verkar ju ha kört riktigt hårt.
Testa nästa gång att inte springa så snabbt och inte heller på en viss tid utan gå mer på känslan och leta upp ett riktmärke längre fram som du ska köra fartleken till. Du ska ha kul när du kör den här typen av löpning. =)
Det där med nedvarvningen har jag faktiskt ingen aning om. Det låter lite konstigt att skilja så på det.
Löpning har aldrig varit min grej. Hade sprungit max 2,5km sammanhängande fram till förra året då jag sprang blodomloppet. Nästa år är jag anmäld till gbg-varvet :)
SvaraRaderaSV: Ne blåser lite men inte så farligt. Brukar vara lugnt om mornarn a:)
SvaraRaderaJag förstår dig precis men det är en sak vi måste lära oss att trots motgångar/jobbighet så är det glädjen i det hela som vi gör det för, för att vi brinner för det från första början och sedan att man blir bättre och presterar mer kommer som en bonus efteråt, för det är just det det gör efter ett sådant pass, man blir bättre på sikt av den men inte för stunden. =)
SvaraRadera